Två år utan bloggande på denna blogg

Kan inte riktigt tro att det är sant, men så är det. Över 2 år sedan jag skrev här och i dag kom jag på att jag är sugen på att börja blogga igen, om något annat än bara barn. Jag vill ha en blogg där jag kan ventilera mina tankar kring kristen tro och livet i stort. Jag känner ett uppdämt behov av att få skriva av mig, skriva ut mig, skriva om mig. Ja, att få skriva helt enkelt.

Jag börjar i nästa inlägg, ska publicera en dikt som fångade tag i mig i dag.

Det var länge sedan nu

Ja nu var det ett tag sen jag skrev här. En hel månad faktiskt om man ska vara petig. Ja, det har liksom inte funnits tid eller kraft att skriva den sista tiden. Man är ju mestadels ute om dagarna och på kvällen gör man allt annat än att skriva på datorn. Och jag tror faktiskt inte det kommer bli bättre för nu är trädgårdsäsongen här också och det innebär nog att det blir endel tid ute om kvällarna. Underbart...

Annars är det endel som kretsar i huvudet på mig. Livet och allt som hör till är inte helt enkelt alltid. Ja eller, alltså, det är ju inte så svårt. Men jag har ett i-lands problem som jag visserligen är tacksam för att jag kan ha men det gör det inte mindre jobbigt för det. Val. Nu menar jag inte riksdagsvalet. Nej valen man gör i livet. Yrke, jobb, bostad. En massa val som visar vilken riktning man tar och vart man är på väg.
Så tacksam till Gud för att han leder och ger kraft och styrka genom allt. Glad att jag som ett barn kan krypa upp i hans armar och vila, njuta och bara få vara.

Vi får se om jag kommer tillbaka hit inom kort eller om det dröjer länge igen.

Inget barn ska behöva uppleva det.

Ligger vid min son på höger sida om mig. Det är torsdag förmiddag och han sover så sött. Jag läser boken "När blodsbanden brister" och ja, vad ska man säga.
Inget barn ska behöva uppleva vad denna lilla pojke får uppleva. Endast 2 år gammal utnyttjas han sexuellt av sin pappa, här i Sverige. På slutet av 90-talet början av 2000-talet.
Min pojke andas tungt vid min sida, jag stryker hans varma kind och medans jag gråter. Hur kan vi hjälpa de barn i vårt land som varje dag blir sviken av de närmaste?
Det är vidrigt, finns inget annat ord att beskriva det med. Det här med dödstraff kanske inte är en så dum ide? Kanske är det för lindrigt? Tortyr?
Jag har aldrig känt på liknande sätt när jag läst en bok förrut. Har alltid tagit illa vid men sen min son föddes är jag som ett stort blödigt hjärta som svämmar över varje gång ett barn bara slår fingret i en bok.
När min son vaknat mornar han sig i mina armar. Jag talar om för honom att jag älskar honom så djupt, att inget barn ska behöva uppleva vad han i boken upplever. Isak säger bara nej. Det är så. NEJ, ingen ska behöva uppleva det.

Vad kan du och jag göra i dag?

Förvånad?

nej inte jag inte.
Carola vann :-O någon som trodde annat?

En ROSA chock

Inga nakenchocker eller skandaler på årets melodifestival. Det enda chockerande är tyvärr Kickis rosa tröja och risiga låt. Det är något sorgligt med äldre damer som hottar upp sin musik med technotrummor. Känns som en dålig kombination av gammalt och nytt liksom.
Annars känns melodifestivalen hopplöst trist.Ärligt talat, så många telefonomröstingar som varit den sista månaden är pinsamt.
Och ja, musiken, om det nu kan kallas musik, är dålig. Tycker jag. Magnus Bäcklund är både bäst och hetast ;-) Han fick min telefonröst.

Men om Jörgen (som skrivs med tyskt y egentligen men jag hittar det inte på tangentbordet) gick att rösta på hade han fått min röst. Han är både söt och begåvad *mohahaha*

by the way.....

han är underbart söt också.
älskar när han busar med vår son, när han imiterar människor och när han jagar mig genom hela huset.
Älskar hans underbart fina ögon och hans stortå, ja allt med andra ord.

Arbetsgivare: Min man finns för er

Jag söker en human arbetsgivare. En chef som faktiskt bryr sig om sina anställda och som inte accepterar nattarbete.
Förra månaden jobbade min man 50 h övertid. Jag sa till honom att det är trist att sitta ensam i soffan men han försvarade sig bara med: Nej men jag jobbar inte för mycket, inte mer än andra. Tills han får svar på vitt, för då tiger han.
Han sitter dag in och dag ut på en massa patetiska möten så han hinner inte med det han ska vilket gör att han bara "måste" jobba på kvällen.
Jag somnar kväll efter kväll helt själv och vad som går på teve har han ingen aning om.
Det har gått så långt att jag inte kan somna tillsammans med honom, har vant mig av med hans snarkande.
Vem tror på snacket om att det kommer bli bättre. Jag är inte sämre än någon annan, måste bara jobba av detta sen blir det bra!
Hur naiv tror ni att jag är egentligen? Det blir inte bättre om man själv inte gör något åt situationen! Gör man inget accepterar man det helt enkelt.
Visst ska det bli kul att komma utomalands men jag saknar den vardagliga romantiken, myset i soffan och somna sked med min man.
Suck.

Alla dessa pappor.

När man har sex kan man bli med barn. Kondomer kan spricka och p-piller funkar inte alltid. SUPRISE! S

Sex kan leda till barn, visste du inte det?

Jag har lessnat på alla dessa män som tror de kan dra sig ur när leken blir allvar. När flickvännen blivit gravid så är det adjöss och goodbye. De är inte klara med allt party och vill leva som fri singel lite till. Men killar, vart var ni på biologilektionen! Alla vet att 1+1 kan bli 3. Det är så vi är skapade! Och då är det inte fråga om man är mogen eller sugen, då handlar det om att visa att man faktiskt kan bära upp manligheten genom att våga ta ansvar! Det finns inga valalternativ! En kvinna kan inte välja om hon vill bli: mamma lite då och då medans vissa pappor tror att de kan välja att komma när det passar dem! Men så funkar det faktiskt inte...
Om man nu anser sig mogen att ha sex så måste man överväga att man faktiskt kan bli gravid. Kondomer kan spricka, det finns inget fullvärdigt skydd (förrutom avhållsamhet).

Så grabbar, väx upp och få den respekt som bara en riktig man får genom att våga ta ansvar för dina handlingar! Oavsett du vill eller ej är du pappa, man kan inte fly! Säng ditt ego åt pipsvängen!

Fredag kväll

Ensam nere i köket. På teven är det Lets Dance och jag hejar på Anna Book. Så klart.

Min make har suttit i bilkö på Autobahn skit länge rent ut sagt. Men det har lossnat nu verkar det som, så jag väntar på att min makes fasta lilla rumpa ska landa i sängen framåt småtimmarna (nej nu var jag lite väl fräck kanske)?

Har haft en sån där underbart perfekt hemmadag med mitt charmtroll. Nu sover han och jag sitter helt slut och skriver på den bärbara. Tog en kvällspromenad innan kvällsmaten i dag och tittade in i lite lägenheter som ligger nära där vi bor. Och då slog det mig hur hemskt det är hemma hos vissa. Spetsar, volanger och furu i vartannat hus och hängande fönsterlampor som känns hopplöst ute. Jag gick och suckade för mig själv och förstod inte hur man kan bo så. Jag skulle inte överleva en sekund känns det som. Gick och tänkte ut en rykande krönika för bloggen när det sen slog mig att de kanske tycker om sina hem. De kanske älskar rynkiga gardiner, pråliga statyer och furuhyllor med vitrinskåp! Så jag låter dem helt enkelt bo så och så kan jag ju höja på ögonbrynen i min ensamhet.
Sen får man faktiskt komma i håg att det finns tusentals människor utan bostad i det här landet (en STOR skam för Sverige).
Jag är tacksam för min falukorv (översättning: radhus)
För min vackra familj och att jag har mat i magen.