Ännu inte färdig kristen vandrandes på den smala vägen

Bloggar om livet som kristen kvinna och mamma. Delar med mig av det som rör min tro men även endel kring familjen men med mina "kristna glasögon".

Namn:
Plats: Switzerland

Kristen kvinna under det magiska 30-strecket.Försöker leva i ständig förändring och vill vandra med Fadern. Ber Gud att få vara en lite del av hans vilja på jorden och hoppas på att slipas vartefter tiden går. Varje dag tackar jag Gud för mina söner och min make. Tror på ett nära föräldraskap och tror även att dagis för det mesta är helt onödigt för små barn. Har därför valt bort "Svenssonlivet" med dagis, jobb, stress och press, sålde huset och flyttade utanför Sveriges gränser. Har varit hemma-mamma i 4 år nu. Intresserar mig för feminism, politik, inredning och vänskap. Dricker endel kaffe och njuter gärna av god mörk choklad.

fredag, mars 17, 2006

Arbetsgivare: Min man finns för er

Jag söker en human arbetsgivare. En chef som faktiskt bryr sig om sina anställda och som inte accepterar nattarbete.
Förra månaden jobbade min man 50 h övertid. Jag sa till honom att det är trist att sitta ensam i soffan men han försvarade sig bara med: Nej men jag jobbar inte för mycket, inte mer än andra. Tills han får svar på vitt, för då tiger han.
Han sitter dag in och dag ut på en massa patetiska möten så han hinner inte med det han ska vilket gör att han bara "måste" jobba på kvällen.
Jag somnar kväll efter kväll helt själv och vad som går på teve har han ingen aning om.
Det har gått så långt att jag inte kan somna tillsammans med honom, har vant mig av med hans snarkande.
Vem tror på snacket om att det kommer bli bättre. Jag är inte sämre än någon annan, måste bara jobba av detta sen blir det bra!
Hur naiv tror ni att jag är egentligen? Det blir inte bättre om man själv inte gör något åt situationen! Gör man inget accepterar man det helt enkelt.
Visst ska det bli kul att komma utomalands men jag saknar den vardagliga romantiken, myset i soffan och somna sked med min man.
Suck.