Ännu inte färdig kristen vandrandes på den smala vägen

Bloggar om livet som kristen kvinna och mamma. Delar med mig av det som rör min tro men även endel kring familjen men med mina "kristna glasögon".

Namn:
Plats: Switzerland

Kristen kvinna under det magiska 30-strecket.Försöker leva i ständig förändring och vill vandra med Fadern. Ber Gud att få vara en lite del av hans vilja på jorden och hoppas på att slipas vartefter tiden går. Varje dag tackar jag Gud för mina söner och min make. Tror på ett nära föräldraskap och tror även att dagis för det mesta är helt onödigt för små barn. Har därför valt bort "Svenssonlivet" med dagis, jobb, stress och press, sålde huset och flyttade utanför Sveriges gränser. Har varit hemma-mamma i 4 år nu. Intresserar mig för feminism, politik, inredning och vänskap. Dricker endel kaffe och njuter gärna av god mörk choklad.

fredag, mars 03, 2006

Vi har problem!

I går var min kära make på besök i vår vackra huvudstad Stockholm. Det är alltid lika kul när han kommer hem och berättar vad han har gjort och speciellt kul är det att höra när han berättar om taxiresorna. I går var det verkligen 2 intressanta åkturer för honom.
På morgonen åkte han med en medelålders svensk man som bara lös av förakt och invandrarhat. Han pratade på om hur hemska invandrare var och att han tyckte att de "skulle åka tillbaka hem". Han tjaffsade även om att man inte får tro vad man vill, kommer man till Sverige ska man tro som oss (vad vi nu tror alla som bor i detta land men jag antar att han menar den kristna traditionen) och inte ta med sig den muslimska tron. Han sa att alla muslimer dödar varandra och sina kvinnor. Först trodde inte min man sina öron. Han satt och gapade i sätet och visste inte vad han skulle säga. Men sen sa han ändå i från och sa till honom att man inte kan säga vad andra människor ska tro. Hur är det möjligt? Han sa vidare att vi alla är likadana, samma skrot och korn i oss vare sig vi bor i Iran eller Sverige, det är ingen skillnad. Självklart ska det komma många nya invandrare hit sa min man stolt och starkt (vaddå lyckosalig och stolt fru här hemma som ideligen debatterar detta med folk i alla hörn). Taxichauffören muttrade något men blev självklart inte omvänd bara för att min man sa som han sa. Han var redan hjärntvättad och som min man sa: "inte speciellt smart".
På vägen hem åkte han med en man från Iran som nu bodde i Sverige. Han pratade helt flytande svenska och hade ett relativt svenskklingande förnamn. Efternamnet och utseendet avslöjade honom dock. Han berättade för Fredrik att han hade en ingenjörsexamen från KTH i Stockholm och hade sökt hundratals jobb utan att ens få komma på antsällningsintervju!
Han har 4 barn att försörja så han fick ta ett taxijobb. ETT TAXIJOBB! En duktig intelligent man med ingenjörsexamen på ett svensk univeristet kör taxi för att han inte får ett jobb.
Min man mötte 2 helt skilda världar i går. 2 världar som frontalkrockar med varandra.
Vad man kan då dra för slutsatser av dessa 2 möten?
Vi har intregrationsproblem i det här landet. Och inte små sådana utan gigantiska problem som måste lösas. Problemet är människors rädslor. Taxichauffören är rädd för det han inte vet något om, för det han inte kan greppa och det han inte riktigt har koll på, därför hatar han i stället. Hatar det okända.
Arbetsgivare drivs också av rädsla. Och okunskap. Och feghet. Dumhet.
För det är dumhet att en ingenjör kör taxi och inte får arbeta med det han är utbildad till bara för att han heter Ali eller Muhammed och inte Martin eller Anders.

1 Comments:

Blogger genialisk said...

Jag gillar ditt sätt att skriva. Jättebra! :-)

3:37 em  

Skicka en kommentar

<< Home