Orden räcker inte till

Är lite sent ute i debatten förstår jag. Har pratats och skrivits mycket om barn, varför man skaffar eller inte skaffar barn. Karlavagnen på P4 hade det temat i går, Camilla Läckberg tar upp det i sin blogg, Linda Skugge har skrivit krönika om och så vidare.
Det handlar om det oglamourösa mammalivet. Om att inte vilja byta bort flärd och lyx mot ett liv med bajs och spy.
Men att man säger så är ju ett tecken på att man inte fattar någonting. Att få barn är tveklöst det bästa som har hänt och som kommer hända mig. Vad jag än tar mig för i livet så är min son no 1.
Den kärleken man känner gör att man kan äta lite sunkigare mat i bland och att man inte lever ett så flärdfullt liv. Varför skulle man när man har allt man kan drömma om hemma?
Läste en undersökning för ett tag sen där man sa att 80-talisterna kommer göra revanch och skaffa familj tidigt. JAG själv är ett levande exempel på detta som är gift och har barn endast 21 år gammal. Vi har tröttnat på ytligheter. Vi har tröttnat på oss själva, våra egon och att bara tänka på det som är runt just mig. Det finns något annat.
Jag ska försöka förklara för dig hur det verkligen är att ha barn. Att älska så det smärtar i bröstet vid tanken på att mista honom, att älska de 2 stora vackra ögonen, att älska den knubbiga lilla handen och den vackra munnen som säger: MAMMA med ett leende.
I somras var min son sjuk. Han skrek och hostade hela natten. Vi gick omkring och vaggade honom så att han skulle bli lugn. Det var inte jobbigt. Det som var jobbigt var att se smärtan och sjukdomen i hans kropp. Han kräktes upp all välling och lite därtill. Vad gjorde de mig? Det enda jag tänkte på var att han nu skulle bli hungrig igen och att det var synd om min lille kille. Jag hade gärna tagit hans plats i stället. Allt för mitt barn.

Att medvetet välja att inte skaffa barn är ens eget beslut. Men att tro att livet med barn är hemskt är sorgligt. Men har man bara sig själv och sitt ego att tänka på kan jag förstå att det känns jobbigt att torka blåbärs och vällingspya mitt i natten. För man kan inte förstå innan man har sitt barn i armarna. Ens ego faller i tusen bitar och man gör allt för det lilla skrynkliga knytet.
Du som tror att livet med barn är en pest bara för att du inte får festa hela nätterna längre! Återkom när du faktiskt vet vad du pratar om.