Ännu inte färdig kristen vandrandes på den smala vägen: april 2006

Om mig

Kristen kvinna under det magiska 30-strecket.Försöker leva i ständig förändring och vill vandra med Fadern. Ber Gud att få vara en lite del av hans vilja på jorden och hoppas på att slipas vartefter tiden går. Varje dag tackar jag Gud för mina söner och min make. Tror på ett nära föräldraskap och tror även att dagis för det mesta är helt onödigt för små barn. Har därför valt bort "Svenssonlivet" med dagis, jobb, stress och press, sålde huset och flyttade utanför Sveriges gränser. Har varit hemma-mamma i 4 år nu. Intresserar mig för feminism, politik, inredning och vänskap. Dricker endel kaffe och njuter gärna av god mörk choklad.

torsdag, april 06, 2006

Inget barn ska behöva uppleva det.

Ligger vid min son på höger sida om mig. Det är torsdag förmiddag och han sover så sött. Jag läser boken "När blodsbanden brister" och ja, vad ska man säga.
Inget barn ska behöva uppleva vad denna lilla pojke får uppleva. Endast 2 år gammal utnyttjas han sexuellt av sin pappa, här i Sverige. På slutet av 90-talet början av 2000-talet.
Min pojke andas tungt vid min sida, jag stryker hans varma kind och medans jag gråter. Hur kan vi hjälpa de barn i vårt land som varje dag blir sviken av de närmaste?
Det är vidrigt, finns inget annat ord att beskriva det med. Det här med dödstraff kanske inte är en så dum ide? Kanske är det för lindrigt? Tortyr?
Jag har aldrig känt på liknande sätt när jag läst en bok förrut. Har alltid tagit illa vid men sen min son föddes är jag som ett stort blödigt hjärta som svämmar över varje gång ett barn bara slår fingret i en bok.
När min son vaknat mornar han sig i mina armar. Jag talar om för honom att jag älskar honom så djupt, att inget barn ska behöva uppleva vad han i boken upplever. Isak säger bara nej. Det är så. NEJ, ingen ska behöva uppleva det.

Vad kan du och jag göra i dag?