Ett minne blott.

Snön är ett minne blott, ja i allfall snart. Har regnat i stort sett hela dagen :-(
Men det hindrade inte oss från en liten promenad, Isak var tvungen att sova.


Varför låter man ett barn styra hela livet?
Missförstå mig inte nu, klart att det förändrar livet, att ha barn. I början så styr barnet allt men sen borde man anpassa barnets liv till ens eget liv och vardag.
En mamma jag träffar ibland( ganska sällan men ändå) för henne kretsar allt kring dottern. Hon styr allt runt henne och hennes mattider, sovtider ja ni förstår.
Om inte dottern somnat som hon borde så ställs allt för dagen in. Jag tror inte att det är bra i längden. Ska inte ens barn komma in i det livet som man lever och vara endel av det. Som Anna Wahlgren brukar skriva: "en del av flocken". Jag tror faktiskt att det är rätt.
Eller, hur tänker ni?
Vilket fall som helst är det som åskådare och vän jobbigt att träffa denna typen av människor, för om man bestämmer något så kan de bara helt plötsligt ringa och säga: nej hon/han har inte somnat, ätit, bajsat osv osv, så vi kan inte träffas i dag. Blir att man drar sig från att ringa då, och det är synd!