jag tror att jag överlever.

ännu en gång har jag överlevt ett avsked med människor som jag älskar. det går konstigt nog fort och i dag när jag pratade i telefon med mamma kändes allt som vanligt om än lite mer förvirrande.

nu har vi köpt en sån där sele som man fäster i matstolen för att barnet ska sitta kvar. efter att Isak tagit sig från stolen upp på köksbordet har vi inte kunnat blunda ens förrens man känt sig en aningens nervös.
Nu har vi köpt en sele och jag fick råångest.
Självklart vill jag att han ska vara säker, men att sitta fast i en sele känns som ett övergrepp.
svårt att förklara, men det känns konstigt. slen går även att använda i vagnen och som (!!!!) promenadsele.

Återkommer senare, får besök nu!