Konstiga ideal

I natt drömde jag en dröm. Drömmen handlade om en kvinna jag känner som förberedde en fest. Jag var redan där tillsammans med min familj, och kvinnans man var också där.
Vi frågade hela tiden om vi kunde göra något, hjälpa till med mat, dukning osv.
Men det fanns ingenting vi kunde hjälpa henne med.
Hon skulle göra allting själv.
När jag först vaknade blev jag lite full i skratt och förstod ingenting.
Men sen kom jag på att drömmen är ju som en sanndröm.
Just denna kvinna, och många andra kvinnor, har ideal om att man som kvinna ska göra allt.
Man ska hinna laga all mat själv, städa, diska, duka, inreda, tända ljus och myslamor + att man ska vara en bra mamma.
Att man kör slut på sig själv på kuppen bryr man sig inte om.
Är det inte konstiga ideal man har på sig själv att vara den där superkvinnan, mamman, frun och väninnan. Hon som fixar allt i ett knäpp, vaknar 6 på morgonen och bakar bröd och är alltid rosenröd om kinderna.
Allt för ofta hör jag kommentarer som: "Men jag vill bara göra som min mamma" som svar på mina åsikter.
Då säger jag bara: Titta på era mammor. Hälften är utslitna, ont i kroppen, trötta i knoppen och mår allmänt dåligt.
Och de är inte ens 60 år.
Är det ett bra ideal?

Nej vi kvinnor måste lägga bort ansvarskraven, begära förstärkning och hoppa över att tända ljus och myslampor i tid och otid.
Vi ska hålla och räcka till i många år är det tänkt och jag vägrar slita ut mig bara för att jag är dum och bakar bröd när det finns färdigt i affären, sy kläder som ändå är billigare på H&M eller städar tills ledbanden går sönder av en ilsken dammsugare.