13-dags afton.

13 dagar sen det var julafton. Hur i allsindar kan tiden gå så fort?
Nästa vecka är dags att ta ut julsakerna och jag har inte tröttnat ännu. Den här julen har snarare varit deprimerande eftersom det har gått för fort. Men det beror nog delvis på att december har swishat i väg alldeles för fort.
Tänk om jag aldrig kommer orka eller vilja jobba? Jag vill jobba, vill orka jobba men just nu är vill jag bara vara hemma med min 1 åring.
Men det kanske är helt normala känslor? Min busiga 1 åring är världens bästa.

Jaja. Nu är det bara en helg kvar sen sätter jag i gång med vikt och träning igen. Då kan ni följa min viktresa här på bloggen (ååå intressant!!!??? ;-))
Jag ska en gång för alla avsluta detta projekt (nyårslöfte) och när jag börjar plugga till hösten är det en ny smal Anna som kommer entra scenen.

Inte mycket som står på schemat i dag. Ska träffa en liten kompis till Isak och dennes mamma. Promenera lite ute i snön och lite pulka.
Fredrik slutar nog lite tidigare i dag, det är ju ändå afton.

Jag har påbörjat en liten undersökning kring mitt skrivprojekt som ska behandla ämnet abort.
Inte på det klassiska sättet som man kanske tror. Jag vill verkligen beskriva känslorna vid en abort. De RIKTIGA. Inte det glammiga som Birgitta Olsson försöker få det till i debatten.
Men det kommer inte ta ställing, för eller emot. Jag vill bara behandla ett känsligt ämne på ett jordnära och mänskligt sätt.
Måste bara få tummen ur. Har på ett sätt brutit min skrivkramp, på ett annat sätt inte. Finns så mycket annat att göra än att skriva på kvällarna. Umgås med väner tex, eller snacka på MSN.

Jaja, nu kallar duschen.