Förvånad?

nej inte jag inte.
Carola vann :-O någon som trodde annat?

En ROSA chock

Inga nakenchocker eller skandaler på årets melodifestival. Det enda chockerande är tyvärr Kickis rosa tröja och risiga låt. Det är något sorgligt med äldre damer som hottar upp sin musik med technotrummor. Känns som en dålig kombination av gammalt och nytt liksom.
Annars känns melodifestivalen hopplöst trist.Ärligt talat, så många telefonomröstingar som varit den sista månaden är pinsamt.
Och ja, musiken, om det nu kan kallas musik, är dålig. Tycker jag. Magnus Bäcklund är både bäst och hetast ;-) Han fick min telefonröst.

Men om Jörgen (som skrivs med tyskt y egentligen men jag hittar det inte på tangentbordet) gick att rösta på hade han fått min röst. Han är både söt och begåvad *mohahaha*

by the way.....

han är underbart söt också.
älskar när han busar med vår son, när han imiterar människor och när han jagar mig genom hela huset.
Älskar hans underbart fina ögon och hans stortå, ja allt med andra ord.

Arbetsgivare: Min man finns för er

Jag söker en human arbetsgivare. En chef som faktiskt bryr sig om sina anställda och som inte accepterar nattarbete.
Förra månaden jobbade min man 50 h övertid. Jag sa till honom att det är trist att sitta ensam i soffan men han försvarade sig bara med: Nej men jag jobbar inte för mycket, inte mer än andra. Tills han får svar på vitt, för då tiger han.
Han sitter dag in och dag ut på en massa patetiska möten så han hinner inte med det han ska vilket gör att han bara "måste" jobba på kvällen.
Jag somnar kväll efter kväll helt själv och vad som går på teve har han ingen aning om.
Det har gått så långt att jag inte kan somna tillsammans med honom, har vant mig av med hans snarkande.
Vem tror på snacket om att det kommer bli bättre. Jag är inte sämre än någon annan, måste bara jobba av detta sen blir det bra!
Hur naiv tror ni att jag är egentligen? Det blir inte bättre om man själv inte gör något åt situationen! Gör man inget accepterar man det helt enkelt.
Visst ska det bli kul att komma utomalands men jag saknar den vardagliga romantiken, myset i soffan och somna sked med min man.
Suck.

Alla dessa pappor.

När man har sex kan man bli med barn. Kondomer kan spricka och p-piller funkar inte alltid. SUPRISE! S

Sex kan leda till barn, visste du inte det?

Jag har lessnat på alla dessa män som tror de kan dra sig ur när leken blir allvar. När flickvännen blivit gravid så är det adjöss och goodbye. De är inte klara med allt party och vill leva som fri singel lite till. Men killar, vart var ni på biologilektionen! Alla vet att 1+1 kan bli 3. Det är så vi är skapade! Och då är det inte fråga om man är mogen eller sugen, då handlar det om att visa att man faktiskt kan bära upp manligheten genom att våga ta ansvar! Det finns inga valalternativ! En kvinna kan inte välja om hon vill bli: mamma lite då och då medans vissa pappor tror att de kan välja att komma när det passar dem! Men så funkar det faktiskt inte...
Om man nu anser sig mogen att ha sex så måste man överväga att man faktiskt kan bli gravid. Kondomer kan spricka, det finns inget fullvärdigt skydd (förrutom avhållsamhet).

Så grabbar, väx upp och få den respekt som bara en riktig man får genom att våga ta ansvar för dina handlingar! Oavsett du vill eller ej är du pappa, man kan inte fly! Säng ditt ego åt pipsvängen!

Fredag kväll

Ensam nere i köket. På teven är det Lets Dance och jag hejar på Anna Book. Så klart.

Min make har suttit i bilkö på Autobahn skit länge rent ut sagt. Men det har lossnat nu verkar det som, så jag väntar på att min makes fasta lilla rumpa ska landa i sängen framåt småtimmarna (nej nu var jag lite väl fräck kanske)?

Har haft en sån där underbart perfekt hemmadag med mitt charmtroll. Nu sover han och jag sitter helt slut och skriver på den bärbara. Tog en kvällspromenad innan kvällsmaten i dag och tittade in i lite lägenheter som ligger nära där vi bor. Och då slog det mig hur hemskt det är hemma hos vissa. Spetsar, volanger och furu i vartannat hus och hängande fönsterlampor som känns hopplöst ute. Jag gick och suckade för mig själv och förstod inte hur man kan bo så. Jag skulle inte överleva en sekund känns det som. Gick och tänkte ut en rykande krönika för bloggen när det sen slog mig att de kanske tycker om sina hem. De kanske älskar rynkiga gardiner, pråliga statyer och furuhyllor med vitrinskåp! Så jag låter dem helt enkelt bo så och så kan jag ju höja på ögonbrynen i min ensamhet.
Sen får man faktiskt komma i håg att det finns tusentals människor utan bostad i det här landet (en STOR skam för Sverige).
Jag är tacksam för min falukorv (översättning: radhus)
För min vackra familj och att jag har mat i magen.

Carola-hysteri

Ärligt talat. Är media inte lite väl hysteriska nu? Expressen, GT och aftonbladet, alla 3 hade löpsedlar med Carola i dag. Om hennes diet och bantning på den ena och om förföljelse och blottare på den andra.
*suck att folk orkar*
Först och främst så fattar jag inte hur detta kan pryda våra löpsedlar, har vi inget viktigare att skriva om?
Sen fattar jag inte hur intresset för Carola kan vara sååå stort :-O
Visserligen är hon en duktig sångerksa men vem bryr sig om hennes dieter?

Jag är jätte trött i dag. Inte många timmars sömn i natt för sonen vaknade och letade och ropade efter sin papps.
Ärligt talat, ska sova snart.

kram!

Tankar

Tog en lång skön promenad in till stan i dag i det vackra vintervädret. Jag tänker så otroligt mycket när jag promenerar och formulerar massa texter i huvudet som självklart är borta när jag kommer hem. Borde nog ta med mig datorn ut nån gång och sen sätta mig så fort inspirationen rinner på.

Funderar mycket om allt nu för tiden. Om varför vi förgiftar vår värld med avgaser, varför vi "skaffar barn" för att sedan förvara dem på dagis från 1 års ålder. Varför kvinnor får lägre lön än män för sammma arbete och hur det kan vara så himla roligt med inredning. Sen funderar jag på vad jag ska göra med mitt liv. Vad jag ska göra till hösten. Har inga konkreta svar på det så jag fortsätter fundera kring andra saker så får vi se vad som händer.

Jag har gråtit mycket i dag. När jag väl börjar är det som att öppna upp en kran. Grät när maken åkte. Grät när sonen vaknade, för han är ju så söt. Grät när jag såg cancersjuka barn på Oprah och ett handikappat barn som överlevde tack vara en operation. Klappade min pojke på huvudet och grät för att han är så vacker.
Men nu känner jag att tåraflödet börjat stabilisera sig och jag ska gå upp och slå ner min rumpa i soffan.

Vem är den största tönten?

Jag tror helt klart att jag vinner alla tävlingar!
Debatterar och gormar i feministdebatter och försöker kämpa för jämnställdhet. Men när det väl gäller, när min andra hälft, min älskade make åker bort och ska sova borta i 3 nätter (ja 3, inte 33) så lipar jag som ett barn. Jag får samma känsla som när jag var liten och skulle lämna min pappa efter skolloven och åka tillbaka till min mamma 50 mil bort. Tomhet och ensamhet. Men detta gäller bara i 3 nätter.
Så mitt på denna internationella kvinnodag är jag en stort mega tönt som bara vill vara med min man, som inte känner mig riktig hel när han är i närheten. Jag vet, töntigt men sant ändå.

Resa

21/3 klockan 16.00 lyfter planet från Örebro flygplats till Teneriffa. Framme är vi 20:45 och sen är det ca 1 h bussresa till Puerto de la Cruz. Där ska vi bo i en lägenhet på ett hotell som heter Bambi.
Inget superspännade eller häftigt resmål men det känns så rackarns kul! Jag behöver komma hemifrån mammalivet en stund och Fredrik är helt slut efter massa hårda jobbveckor! Och Isak kommer älska det :-) Känner jag på mig. Jag tror hela vår familj kommer må bra efter denna resa och orka med resten av våren innan sommaren kommer hit. Jag känner mig helt slut efter en alldeles för lång vinter.
Staden är den mest genuiuna på alla kanarieröar och inte alls lika exploaterad som typ Gran Canaria. Så det känns lite mysigt..
Men det är inte super-mega varmt och det känns bra det med. Det är bra för Isak!
Så nu börjar förberedelserna för resan när det gäller packningslistor osv. Så roligt :-)
Ska försöka blogga lite därifrån också och läska er med lite värme och sol. Vi kommer hem den 28:e mars och jag hoppas vi mår lite bättre och är lite piggare då.

I morron far Fredrik till Tyskland och kommer hem på lördag. Känns inte kul alls, men det kommer gå bra så klart. Måste handla lite i dag så jag har mat så vi slipper ta bussen och handla det.

Well, återkommer säkert. Mest resetankar i huvudet just nu :-)

Vi har problem!

I går var min kära make på besök i vår vackra huvudstad Stockholm. Det är alltid lika kul när han kommer hem och berättar vad han har gjort och speciellt kul är det att höra när han berättar om taxiresorna. I går var det verkligen 2 intressanta åkturer för honom.
På morgonen åkte han med en medelålders svensk man som bara lös av förakt och invandrarhat. Han pratade på om hur hemska invandrare var och att han tyckte att de "skulle åka tillbaka hem". Han tjaffsade även om att man inte får tro vad man vill, kommer man till Sverige ska man tro som oss (vad vi nu tror alla som bor i detta land men jag antar att han menar den kristna traditionen) och inte ta med sig den muslimska tron. Han sa att alla muslimer dödar varandra och sina kvinnor. Först trodde inte min man sina öron. Han satt och gapade i sätet och visste inte vad han skulle säga. Men sen sa han ändå i från och sa till honom att man inte kan säga vad andra människor ska tro. Hur är det möjligt? Han sa vidare att vi alla är likadana, samma skrot och korn i oss vare sig vi bor i Iran eller Sverige, det är ingen skillnad. Självklart ska det komma många nya invandrare hit sa min man stolt och starkt (vaddå lyckosalig och stolt fru här hemma som ideligen debatterar detta med folk i alla hörn). Taxichauffören muttrade något men blev självklart inte omvänd bara för att min man sa som han sa. Han var redan hjärntvättad och som min man sa: "inte speciellt smart".
På vägen hem åkte han med en man från Iran som nu bodde i Sverige. Han pratade helt flytande svenska och hade ett relativt svenskklingande förnamn. Efternamnet och utseendet avslöjade honom dock. Han berättade för Fredrik att han hade en ingenjörsexamen från KTH i Stockholm och hade sökt hundratals jobb utan att ens få komma på antsällningsintervju!
Han har 4 barn att försörja så han fick ta ett taxijobb. ETT TAXIJOBB! En duktig intelligent man med ingenjörsexamen på ett svensk univeristet kör taxi för att han inte får ett jobb.
Min man mötte 2 helt skilda världar i går. 2 världar som frontalkrockar med varandra.
Vad man kan då dra för slutsatser av dessa 2 möten?
Vi har intregrationsproblem i det här landet. Och inte små sådana utan gigantiska problem som måste lösas. Problemet är människors rädslor. Taxichauffören är rädd för det han inte vet något om, för det han inte kan greppa och det han inte riktigt har koll på, därför hatar han i stället. Hatar det okända.
Arbetsgivare drivs också av rädsla. Och okunskap. Och feghet. Dumhet.
För det är dumhet att en ingenjör kör taxi och inte får arbeta med det han är utbildad till bara för att han heter Ali eller Muhammed och inte Martin eller Anders.

Vilken skitdag!

Det bara snöar och snöar och vi får sitta inne eftersom min son inte stordiggar snöfall rakt i ansiktet.

Det är så kul med kommentarer från er som läser! Speciellt från folk jag inte ens känner. Jag menar Jossan är ju min polare ;-) Vi pratar ju titt som tätt över en kopp kaffe (länge sen nu) men de andra kommentarerna vet jag inte vem de är från!
Kul att jag kan engagera och göra er upprörda! Det är bra för det är det jag vill.
Tog i ett par extra knop i gårdagens text om resor och barn för jag ville väcka debatt. Det är sånt jag älskar och brinner för :-) Men akta er för att debattera med mig, jag vinner alltid. Oavsett om jag har helt fel ;-) Klarar inte av att förlora en debatt helt enkelt.

Eftersom föräldraskap ligger så många varmt och hjärtat är det ett så hett ämne. Alla utgår från sig själva och sin egen unika situation så det är ju svårt att säga vad som är rätt och fel. Men jag står fortfarande fast vid att jag tycker resande utan barn som är mindre än 2 är är märkligt.
Men så tycker jag att barnomsorg till barn under 2 år konstigt också.Det är bara jag och mina åsikter. Det är ju det allt handlar om, att få uttrycka det man själv känner och tänker!
Så fortsätt kommentera och skaffa en egen blogg vettja så ska jag kommentera era texter!
Natti!

Varför skaffar man barn?

Om man nu ska kalla de skaffa barn. Det är en helt annan diskussion. Men jag undrar lite över vissa föräldrar. Med risk för att vara lite kontroversiell så undrar jag faktiskt hur vissa människor är funtade!
Min man fyller 30 i mars. Då har vi planerat en utlandsresa till varmare breddgrader tillsammans hela familjen! Inte en chans i världen att vi skulle kunna åka utan Isak och dessutom kunna njuta av det! Finns inte i min tankevärld,förstår inte meningen med det.
Men den sista tiden har jag hört talas om en hel del föräldrar som reser helt själva utan barn och lämnar barnen till barnvakt. Då pratar vi om små barn, vissa under 1 år men de flesta under 2 år. Man resonerar som så att: "barnet har det bättre i Sverige än i ett så här varmt land".
Men åk inte då!! Om man inte kan göra saker tillsammans med sitt barn undrar jag varför man vill göra det? Vill man inte göra saker tillsammans som familj? Eller har man svårt att släppa sina egna behov och sitt eget ego?
När jag fick barn satte jag mina egna egobehov åt sidan ett par år och ägnar mig åt min son. Det betyder inte att jag kan göra något själv en kväll men själva principen är den samme. När vi reser i mars finns inte utrymmet för party hela natten men jag ser fram emot att bada och plaska i en pool tillsammans med min son. Jag ser framför mig hur han kiknar av skratt (eller kanske han skriker av rädsla och blir blå om tårna av kyla ;-)).

Läste i senaste Vi Föräldrar där det var en barnpsykolog som sa att barn under 2 år inte har förmågan att vet om ens föräldrar försvinner för gott eller om de kommer tillbaka. Om man lämnar ett barn en längre tid och ex åker på semester själva menade hon att de får ångest och tror att mamma och pappa har lämnat dem! Hur kan man utsätta sitt barn för det?