Konstiga ideal

I natt drömde jag en dröm. Drömmen handlade om en kvinna jag känner som förberedde en fest. Jag var redan där tillsammans med min familj, och kvinnans man var också där.
Vi frågade hela tiden om vi kunde göra något, hjälpa till med mat, dukning osv.
Men det fanns ingenting vi kunde hjälpa henne med.
Hon skulle göra allting själv.
När jag först vaknade blev jag lite full i skratt och förstod ingenting.
Men sen kom jag på att drömmen är ju som en sanndröm.
Just denna kvinna, och många andra kvinnor, har ideal om att man som kvinna ska göra allt.
Man ska hinna laga all mat själv, städa, diska, duka, inreda, tända ljus och myslamor + att man ska vara en bra mamma.
Att man kör slut på sig själv på kuppen bryr man sig inte om.
Är det inte konstiga ideal man har på sig själv att vara den där superkvinnan, mamman, frun och väninnan. Hon som fixar allt i ett knäpp, vaknar 6 på morgonen och bakar bröd och är alltid rosenröd om kinderna.
Allt för ofta hör jag kommentarer som: "Men jag vill bara göra som min mamma" som svar på mina åsikter.
Då säger jag bara: Titta på era mammor. Hälften är utslitna, ont i kroppen, trötta i knoppen och mår allmänt dåligt.
Och de är inte ens 60 år.
Är det ett bra ideal?

Nej vi kvinnor måste lägga bort ansvarskraven, begära förstärkning och hoppa över att tända ljus och myslampor i tid och otid.
Vi ska hålla och räcka till i många år är det tänkt och jag vägrar slita ut mig bara för att jag är dum och bakar bröd när det finns färdigt i affären, sy kläder som ändå är billigare på H&M eller städar tills ledbanden går sönder av en ilsken dammsugare.

Det rullar

Livet rullar på.
Har börjat jobba och slutat jobba.
Julen har kommit och julen den har gått.

Har varit roligt att jobba. Men jag vill inte tillbaka dit ändå, och jag har kommit på att jag trivs jättebra med att vara hemma.
Måste ta upp min kurs som jag började i höstas. Läser en journalistikkurs på distans och det är kul.
Men jag har haft så lite tid och så har det varit så stökigt på kontoret.
jaja, ursäkterna är många men nu får jag sätta fart. När vardagen kommer tillbaka.

Det är massa snö ute och vi har åkt pulka i dag. Isak älskar att sladda och åka fort.
Min mor och syster är här sen 1 vecka tillbaka, och vi har det mysigt i hop.

I natt drömde jag en konstig dröm. Den fick mig att få inspiration till en text som jag ska skriva, den lägger jag upp snart.

Gott Nytt år på er allesammans!

Uppdatering

Nu har det jobbats i 1 vecka.
Det går jättebra och jag trivs. Men är så trött på kvällen och hinner inte uppdatera här så mycket.
Sanslöst vilka roliga julklappar folk köper. 2 små värmeljus som ska vara inslagna?!Vad är det?

Har funderat lite kring detta med julen. Denna underbara högtid som vi firar till minnet av Jesu födelse. Vår uppståndne konung, frälsare och Herre.
Vi handlar klappar, mat och är hysteriska.
Men mitt i allting sitter det fullt av ensamma människor utan någon julkänsla, utan någon att ens fira denna högtid med.
Sänd en tanke åt dessa människor i er hysteri och ta till vara på de som är runt omkring er.

Jobbdax

Nu har jag börjat jobba och Fredrik har börjat med sin pappaledighet.
Känns konstigt att jobba men samtidigt riktigt roligt.
Det finns många roliga och speciella människor.
Människor som vet exakt vad de vill ha men som måste diskutera och få feedback på sitt beslut.
Människor som inget ska ha, men som måste komma in och "prata lite" ändå.
Men det roligast är nog när folk ska köpa kaffe och jag låter som en slags kaffeexpert och talar om vad det är för olika sorter *hahaha*
Men man blir väl kunnig på vägen!

I morgon far vi till Göteborg för julklapps-shopping Riktigt roligt och mysigt att strosa runt i Göteborg hela familjen.

Over and out!

mama- ser ni ert ansvar?

I senaste mama (nr 12 december 2005) presenteras en undersökning kallad Mamabaromtern 2005. Det är en undersökning som visar hur vi mammor trivs med oss själva och våra mammaliv.
Undersökningen visar att 89% av de tillfrågade mammorna känner press och krav från samhället att hinna med karriär och jobb och 76 % tycker att samhället ger krav på att man som mamma ska hinna med utseende och sig själv. Den visar också att 40% tycker det är svårt att få egentid och 55% tycker vännerna är en stressfaktor.
I artikeln runt har man en journalist och en psykolog som uppmanar alla mammor att coola ner och sluta stressa. Allt måste inte vara perfekt i våra liv. Vi måste inte ha perfekta hem, perfekta utseenden osv. Så långt håller jag med er.
Men det är nu stora frågetecken skapas i mitt huvud.
Inser ni på mamas redaktion att ni har ett faktiskt ansvar när det gäller alla krav på oss mammor?
I varje nummer har ni ett repotage om en kändismamma som klara av bebis och en klatchig karriär. Det verkar vara mer norm än undantag att bara vara föräldraledig i max 6 månader och att ha med sig sitt barn till kontoret verkar vara en självklarhet.
Är det konstigt att era läsare känner press på sig själva när ni visar upp en bild av supermammor som klarar allt?
Är det konstigt att man känner press på att har ett perfekt hem och perfekta ungar när ni i nummer efter nummer har inrednings och moderepotage för både vuxna och barn?
Jag säger inte att ovan nämnda är fel även om jag personligen kan tycka att det blir lite för enformigt och ensidigt ibland.
Det jag motsätter mig är det dubbla budskap ni förmedlar.
Å ena sidan ska man ta hand om sig själv, vara snygg, ha snygga kläder och barn med lika snygga och dyra kläder som sig själv. Man ska ha en häftig karriär och resa till fjärran länder.
Å andra sidan ska vi coola ner, inte stressa, ha det stökigt runt omkring oss och dras med klychor som: "Du duger som du är".
Det blir fel när ni förmedlar två olika budskap och det blir konstigt att ni kritiserar något ni själva är en stor del av.
Mama, inser ni att ni har ett ansvar,och vad ska ni göra åt det?

Min unge - så smart!

Min unge är så smart.
I dag när han satt i sin spjäsäng och lekte, så såg han mig borsta tänderna. Då tog han sitt finger till munnen och började leka att han också borstar tänderna.
Han brukar även leka att han pratar i telefon och har full koll på att tv-dosan ska riktas mot teven.
Min unge är så smart och jag är en så där löjligt stolt mamma.

Tsunami-mammorna

Jag köpte det senaste numret av tidningen mama i dag. Vi har en liten kiosk där vi bor som jag brukar besöka ibland.
I tidningen var det 2 repotage och "tsunami mammorna" och tårarna fullkomligt sprutade från mina ögon. Jag läste, tittade på Isak , grät, pussade honom, grät och kramades. Ville knappt sätta honom i vagnen för hans middagslur nyss. Hur överlever man som mor om ens barn dör? Hur överlever man som människa.
Det var en mening som grep tag om mig extra: " Viggo flyter i väg med vågorna"
Tänk att se sitt älskade barn flyta i väg med vågorna och aldrig mer komma tillbaka. Hur klarar man det?
Jag måste sluta läsa massa om barn som dör. Jag gör det alldeles för ofta det är så sorgligt.

Ett minne blott.

Snön är ett minne blott, ja i allfall snart. Har regnat i stort sett hela dagen :-(
Men det hindrade inte oss från en liten promenad, Isak var tvungen att sova.


Varför låter man ett barn styra hela livet?
Missförstå mig inte nu, klart att det förändrar livet, att ha barn. I början så styr barnet allt men sen borde man anpassa barnets liv till ens eget liv och vardag.
En mamma jag träffar ibland( ganska sällan men ändå) för henne kretsar allt kring dottern. Hon styr allt runt henne och hennes mattider, sovtider ja ni förstår.
Om inte dottern somnat som hon borde så ställs allt för dagen in. Jag tror inte att det är bra i längden. Ska inte ens barn komma in i det livet som man lever och vara endel av det. Som Anna Wahlgren brukar skriva: "en del av flocken". Jag tror faktiskt att det är rätt.
Eller, hur tänker ni?
Vilket fall som helst är det som åskådare och vän jobbigt att träffa denna typen av människor, för om man bestämmer något så kan de bara helt plötsligt ringa och säga: nej hon/han har inte somnat, ätit, bajsat osv osv, så vi kan inte träffas i dag. Blir att man drar sig från att ringa då, och det är synd!

Pulka, trots allt.

Blev en liten pulkatur trots allt. Ja "allt" är helt enkelt att det har börjat regna så snön är på väg att smälta bort. Så där lagom roligt...
Men vi kom ut en kortis i kvarteret och Isak älskade det.
Jag som gillar snö så mycket, varför ska det försvinna?

Har börjat räkna timmarna tills min man kommer hem ;-) nej men skämt å sido, det ska bli skönt att han kommer hem så att man slipper att ensam ha ansvaret för Isak i natt och i kväll. Det tar på krafterna och jag måste verkligen berömma alla ensamstående mammor och pappor runt omkring i vår värld: Ni gör ett hästjobb och ja beundrar er verkligen!

Ska försöka göra något att äta nu, även om det inte finns tristare saker att göra, än att laga mat till sig själv. Bara till 1 person...

Over and out!

Hej mitt vinterland...

.....nu är vi här!

Så här ser det ut på vår baksida just nu. Inte jättemycket snö, jag vet. Men det är tillräckligt för att jag ska bli lycklig och för att vi ska premiäråka pulkan som inhandlades på Gekås Ullared i somras! Så i dag bär det av....

har haft en lite jobbig natt här. Tror att vi båda kände av och saknade vår pappa och make.

Kan inte muta Isak att sitta still i stolen längre, han är ju en sprallig 1-åring.
Så jag återkommer i kväll!

En fis i rymden

I dag är en lång dag. En dag utan min man. Ja han är i Oslo i dag, och jag är ganska ovan vid att vara själv på kvällen. Det är första natten ensam men Isak. Lite nervöst.

I dag har jag känt av världens oändlighet och min litenhet. Var ute på promenad i snön med Isak. Han älskar snö förresten, så länge han slipper ha det i ansiktet. Han kröp runt i godanro i snön och skrattade högt.
Ja iallafall, promenaden ja, det kändes så mäktig. Jag kände mig så liten i en så stor värld. Så ensam, men ändå så omhuldad. Just nu sitter det en annan Anna på andra sidan jorden och skriver. Kanske hon förundras över samma saker som jag, ganska mäktigt att tänka på.
Kändes som att man är en liten liten fis ute i rymden som inte har en aning om vart man är på väg. Vad som ska hända om 1 år eller ens om 1 timme.

Har inga specialla planer inför morgondagen. Hoppas snön är kvar så vi kan premiäråka pulka. Annars borde jag betala räkningar :-( , baka lussekatter och pepparkakor :-) och så vore det kul att dela tiden med nån kompis.
Ja vi får se, var morgondagen har i sitt sköte för den här ensamma lilla människan.

Idag bjuder jag på en bild föreställande min solstråle Isak.