Ännu inte färdig kristen vandrandes på den smala vägen

Bloggar om livet som kristen kvinna och mamma. Delar med mig av det som rör min tro men även endel kring familjen men med mina "kristna glasögon".

Namn:
Plats: Switzerland

Kristen kvinna under det magiska 30-strecket.Försöker leva i ständig förändring och vill vandra med Fadern. Ber Gud att få vara en lite del av hans vilja på jorden och hoppas på att slipas vartefter tiden går. Varje dag tackar jag Gud för mina söner och min make. Tror på ett nära föräldraskap och tror även att dagis för det mesta är helt onödigt för små barn. Har därför valt bort "Svenssonlivet" med dagis, jobb, stress och press, sålde huset och flyttade utanför Sveriges gränser. Har varit hemma-mamma i 4 år nu. Intresserar mig för feminism, politik, inredning och vänskap. Dricker endel kaffe och njuter gärna av god mörk choklad.

torsdag, februari 23, 2006

Long time no see!

Ett tag sen nu. Har inte orkat skriva något den sista tiden. Min fina underbara son är ett litet monster på morgonen och vaknar redan 6, ibland tidigare. Eftersom jag tyvärr är en kvällsmänniska och får mest inspiration att skriva på kvällar så funkar det inte så bra. Går och lägger mig rätt tidigt...
Jag ska börja läsa till högskoleprovet som går av stapeln 1/4 så det är väl vad jag kommer ägna mig åt de kommande kvällarna.
Jag är lessen, men just nu har jag noll inspiration. Återkommer för jag har något intressant som jag går omkring och funderar på ;-)

fredag, februari 17, 2006

Orden räcker inte till

Är lite sent ute i debatten förstår jag. Har pratats och skrivits mycket om barn, varför man skaffar eller inte skaffar barn. Karlavagnen på P4 hade det temat i går, Camilla Läckberg tar upp det i sin blogg, Linda Skugge har skrivit krönika om och så vidare.
Det handlar om det oglamourösa mammalivet. Om att inte vilja byta bort flärd och lyx mot ett liv med bajs och spy.
Men att man säger så är ju ett tecken på att man inte fattar någonting. Att få barn är tveklöst det bästa som har hänt och som kommer hända mig. Vad jag än tar mig för i livet så är min son no 1.
Den kärleken man känner gör att man kan äta lite sunkigare mat i bland och att man inte lever ett så flärdfullt liv. Varför skulle man när man har allt man kan drömma om hemma?
Läste en undersökning för ett tag sen där man sa att 80-talisterna kommer göra revanch och skaffa familj tidigt. JAG själv är ett levande exempel på detta som är gift och har barn endast 21 år gammal. Vi har tröttnat på ytligheter. Vi har tröttnat på oss själva, våra egon och att bara tänka på det som är runt just mig. Det finns något annat.
Jag ska försöka förklara för dig hur det verkligen är att ha barn. Att älska så det smärtar i bröstet vid tanken på att mista honom, att älska de 2 stora vackra ögonen, att älska den knubbiga lilla handen och den vackra munnen som säger: MAMMA med ett leende.
I somras var min son sjuk. Han skrek och hostade hela natten. Vi gick omkring och vaggade honom så att han skulle bli lugn. Det var inte jobbigt. Det som var jobbigt var att se smärtan och sjukdomen i hans kropp. Han kräktes upp all välling och lite därtill. Vad gjorde de mig? Det enda jag tänkte på var att han nu skulle bli hungrig igen och att det var synd om min lille kille. Jag hade gärna tagit hans plats i stället. Allt för mitt barn.

Att medvetet välja att inte skaffa barn är ens eget beslut. Men att tro att livet med barn är hemskt är sorgligt. Men har man bara sig själv och sitt ego att tänka på kan jag förstå att det känns jobbigt att torka blåbärs och vällingspya mitt i natten. För man kan inte förstå innan man har sitt barn i armarna. Ens ego faller i tusen bitar och man gör allt för det lilla skrynkliga knytet.
Du som tror att livet med barn är en pest bara för att du inte får festa hela nätterna längre! Återkom när du faktiskt vet vad du pratar om.

onsdag, februari 15, 2006

I am Lost!

Trött i hela kroppen. Har haft omänskligt jobbig mensvärk i dag, har inte orkat med någonting.
Alla hjärtans dag i går! Fick en lampa faktiskt...maken min fick 3 olika olivoljor. Har bestämt att ge varandra något på alla hjärtans dag men vi vill inte köpa hjärtan och nallar varje år ;-)
En stor fin vit rosbukett pryder köksborde och i går mumsade vi på belgiska tryffelchoklad tillsammans med en stark (helt perfekt) espresso.

Den där snurriga serien Lost går på fyran. Jag såg det absolut första avsnittet för ett år sen eller nåt men jag tyckte verkligen inte om det. Jag är så känslig för alldeles för läskiga filmer och tv-serier. Sen har jag sett nått avsnitt nån gång men jag fattar ingenting. NADA. Verkligen helt lost.
Sen känner jag mig nog som karaktärerna i serien. Borta. Lost.
Så myket som virrar runt i huvudet precis som höstlöven en varm oktoberkväll känns det som. Jag är förvirrad.
Vill bara ha klarhet i hur jag ska göra de närmaste åren. Finns många olika vägar att gå...
EGO-blog i dag märker jag.
Nej, ärligt talat. Jag har en go dubbelsäng på övervåningen så frågan är varför jag sitter här nere på en hård pinnstol?

söndag, februari 12, 2006

No thanks to GÅSLEVER!

Visserligen är jag ingen superkock eller gourmekock. Men jag tycker att det är ganska kul med ny mat och har faktiskt ätit ankbröst. Oxfile har jag ätit 2 gånger vad jag kan minnas. 1 gång i Rumänien på en pizza (mådde inte så bra efteråt) och 1 gång på en finfin restaurang ett par månader innan Isak föddes. ja det är väl i stort sätt min repetoar av fin kulturell mat (om nu pizza räknas in *haha*)
I GPs helgbilaga "två dagar" var det denna helg ett repotage om just fin och dyr mat och när jag läste hur man gör för att få fin gåslever höll maten jag åt på att komma upp igen. Det är faktiskt sant....
Man stoppar ner en tratt i halsen på gässen och proppar dem fulla med majs. Så gör man i 4 veckor för att deras lever ska bli riktigt gödd. Sen är gåsen redo att slaktas...
Det är vidrig och helt klart djurplågeri!
Det borde inte under några omständigheter vara tillåtet. Jag får rysningar i kroppen när jag tänker på det.
Det kommer aldrig ner en gåslever i min strupe, inte heller innan för min dörr.

Det togs förövrigt ett mycket bra beslut i veckan. Minkuppfödarna ska få hårdare krav på sig och måste tillgodose minkarnas naturliga sätt att leva. Måste finnas badvatten tex.
Kanonbra beslut!

lördag, februari 11, 2006

VA! Leker han med dockor?

Ja det är sant. Jag ska erkänna här på bloggen inför hela världen, min son, SON, Isak leker med dockor. Och han älskar det! Han gosar på dem, pussar,leker med dess napp och är allmänt go. Fast han är kille, fast han har snopp.
På Öppna Förskolan var det en mamma som frågade: Tycker han om att leka med bilar?
Jag svarade bara: Jo vars, det gör han väl (vilket barn gör inte det??) Varpå hon sa med ett brett leende: Ja det är otroligt hur det ligger i generna på pojkar!
Jag fick nog en sån där "häng-haka" som man får på tecknade filmer när något överaskar en. Jag blev alldeles för paff för att ens kommentera det. Jag trodde inte att moderna människor på 2000-talet hade dessa fördomar och åsikter! Att bilar är inprogrammerat i pojkars gener och det är något konstigt om man gillar dockor!
Tack & lov för min dockälskande son! Han kommer fortsätta överaska mammor på Öppna Förskola med blöta pussar på dockans plastiga kinder :-)

torsdag, februari 09, 2006

Svaga män som inte klara av starka kvinnor!

GAAAAHHHHH! Det kryper i hela kroppen på mig när jag tänker på dessa ynkryggar och svaga karlar. Testosteronstinna män med en chargong likt inget annat som fräser och spottar så fort det dyker upp en kvinna med skinn på näsan som vågar säga i från!
Ni är fegisar allihopa!
En ganska stor företagsledare där jag bor är en riktig mansgris. Jobb och pengar går för ALLT (inklusive familjen) och alla ser upp till denna storhet som byggt upp ett litet företag till något stort på ett par år. Han pratar högt och auktoritärt och alla hukar sig när han kommer i närheten. Han är inte rädd för konflikter, snarare tvärtom och han har förmodligen skrikit sig hes på kollegor och anställda många gånger.
MEN så kommer det en kvinna i vägen. En ung välutbildad tjej med skinn på näsan som vågar säga i från, vägrar ta nån skit och står på sig. Hon käftar tillbaka och låter ingen sätta sig på henne. Vet du vad ynkryggen till man gör då? Jo han blir rädd som ett litet barn och börjar helt sonika snacka skit om henne! Hon är uppkäftig, barnslig, ung och inkompetent enligt hans utsagor. Han smittar ju självklart av sig och andra ynkryggar till män möter henne med samma sätt. Orespekt, hån och skitsnack. Bara för att hon har tuttar, är uppkäftig och vägrar rätta sig i leden efter "hur en kvinna ska vara".
Det kryper i kroppen på mig när jag inser att det säkert inte handlar om ett unikt fall. Kvinnor ska INTE under några omständigheter tåla att bli behandlade så här! Vi är mer än söta, gulliga och bra på att laga mat (jag är dessutom varken söt, gullig eller bra på att laga mat).
Vi kan leda stora företag mot framgång! Vi kan leda ett land (Condoleezza Rice, Usas utrikesminster, FANTASTISK kvinna) vi kan vara uppkäftiga med skinn på näsan precis som er män.
Det jag stör mig mest på är ändå att tjejen jag beskrev inte elak på något sätt. Hon är bara som män i allmänhet och vågar ta plats och då blir ynkryggarna fega. Om det varit en man i hennes ställe hade ingen tänkt på det....

MÄN: Skärp till er! Våga låta kvinnor ta plats och spela med samma spelregler som ni!
KVINNOR: Sluta upp med tönteriet nu! Våga ta plats! Våga säga i från! Vägra att spela med i de sociala spel som finns i vårt samhälle och visa att du är annat än söt och bra på att baka bullar!

just nu är jag mest tacksam för min man som verkligen håller med mig och är en sann feminist han med :-D

onsdag, februari 08, 2006

Min präktiga mammablogg!

Verkar som att jag tillhör präktiga mammaligan som bloggar om sitt familjeliv. Jag försöker att inte i detalj beskriva Isaks bajsblöjor för er men lite måste jag berätta.

I dag upptäckte jag en ny lärdom hos Isak. Han förstår vad jag säger ;-)
Vi bäddade sängen i morse och då frågade jag honom om han kunde ge mig en kudde (som låg på golvet). Då spatserar han fram och böjer sig ner, tar upp en kudde, vänder sig om och ger mig den. Jag blir helt paff och frågade: Kan jag få en till varav han gör samma sak igen. Detta sker 5 gånger (4 kuddar och en filt) och jag är helt salig.
På eftermiddagen ska jag vika i hop tvätt och lägga in i garderoben. Förvarar ren tvätt i en plastbag eftersom tvättstugan är nere och garderoberna uppe. Enklast att bära det så...
Isak tittar till en början på men sen börjar han omsorgsfullt plocka upp ett plagg i taget och säger: Ack ack (tack tack) efter varje liten strumpa och handduk. Tog en aningens längre tid ;-) men OJ vad det var mysigt.

Har inhandlat lite nya kläder i dag. 2 par jeans och 1 tröja. Insåg sen att ett par av brallorna var nog lite onödiga...ack så snygga men lite dyra. Så jag ska lämna tillbaka dem. Men de andra jeansen blir perfa...inte för snygga men inte för fula. Precis som man vill klä sig när man går hemma.

Nu ska jag stänga ner den lilla Mac Minin (supersöt liten dator förresten) och stryka gardiner samtidigt som jag lyssnar på P3.
Kanske återkommer med ett mer intelligent inlägg senare om jag orkar.

tisdag, februari 07, 2006

En liten grammis tack!

Jag sjunger ganska bra, i alla fall när jag duschar ;-) Då vågar jag mig på att waela (vejla, eller hur stavas det nu) både högt och lågt. Ni skulle se mig..
Vill härmed instifta en ny grammis: "Årets duschsångare" för då vinner jag.
Grammisgalan var ganska trevlig men det mest spektakulära var ju Robyns alla olika klädbyten. Laleh är en grym tjej, en stor förebild för oss kvinnor! Vore kul att prata lite med henne nån gång...

Vet ni en sak förresten? Har rackarns i mig tröttnat på Göran Persson & C/O. Blir man som man umgås månne för Thomas Bodström är lika arrogant som sin chef. *less*
Varför kan man inte lära sig ödmjukhet? Varför förstår man inte att översittarfasoner inte funkar på oss vanliga döda med en lön under 50 000 i månaden?
Det är något med Thomas leende som gör att jag önskar mig till fjärran länder så långt bort från Sverige som möjligt.
*hmm, hur var det nu med ödmjukheten*
Och så går tanken genast över till Big Brother, ja programmet alltså. Det sägs att det ska vara smaskigare och sliskigare än någonsin i år. Ja vad säger man, jag är inte förvånad. Har alltid bojkottat det där *ursäkta* SKIT programmet.

Nu måste jag rusa för Thomas bara ler och ler och jag orkar inte titta mer.

Vilken vacker dag!

Helt otroligt vilka skiftningar det är. I helgen snöade det i går både snöade och regnade det och i dag är det sol och plusgrader på framsidan (där vi visserligen har massa sol).
Isak sover ute i vagnen nu, han är verkligen världens goaste unge. Han går jätte mycket nu. Det släppte i söndags och nu vill han bara gå ;-) I dag var vi på Öppna Förskolan (i svenska kyrkan där vi bor) och han gick runt med de andra barnen. Han börjar verkligen bli en pojke nu och inte en liten bebis.
Jag har fått så ont i min handled så det blir ingen träning i kväll :-( Men det är mysigt med tevekväll också. Får vänta med skrivandet tills handleden är bra igen. Kanske ska skaffa mig sån där smärtstillande gel som man kan ha.
Sen måste jag köpa nya byxor faktiskt. Har precis slängt ett par som var sönder och ett par andra ska jag slänga nu för de är helt sönder :-(
Blir bra sen när jag går ner i vikt har massa kläder då. Men jag kan inte gå naken tills dess ;-)

måndag, februari 06, 2006

Att stå upp för det man tror på

Jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker. Det kan hända att det är till min nackdel i bland men oftast tror jag att det är en fördel. Att våga säga i från när något är konstigt och orättvist.
För ett par år sen mailade jag in till P3 om ett sjukt inslag de gjorde. Visserligen blev jag ganska hånad för mina åsikter men jag kan stå ut med det. För det handlar inte om mig...
Hur länge orkar man egentligen leva med siktet inriktat på sig själv? Berättade tidigare i dag att jag sett Ricki Lake och där var det en tjej som sa: Nu handlar det bara om mig mig mig.
Blir man aldrig trött på sig själv?
Jag kan intyga att enformighet är uttråkande i längden. Tro mig, jag har varit mammaledig i över 1 år nu. Just nu är det full rulle men för ett år sen var det lugna puckar. Då var det bara jag, min bebis och ett par mysbrallor hela dagen. Något uttröttande kan jag lova...
Vi behöver varandra sörru! Andra människor att dela livet med, skratta med och gråta med. Men då gäller det att man vågar stå upp för det man tror på.
För mig personligen handlar det om att i varje tillfälle i livet ALDRIG neka att jag tror på en skapare. Aldrig neka att jag tror på Jesus som vägen, sanningen och livet. Men det handlar också om att stå upp för det som är rätt och säga i från när något är fel. Säga i från när barn utnyttjas, våldtas och mördas. Säga i från när porrindustrin bara växer och växer.
Var modig och stå upp för din tro och övertygelse! Det vinner du på i längden!

Tack för alla maskiner!

Tvättmaskinen, diskmaskinen, dammsugaren, gräsklipparen, torktumlaren, stavmixern osv osv.
Alla dessa underbara oersättliga maskiner. Tänk vad mkt jag har hunnit i dag tack vare dessa. Diskat massa disk, tvättat en maskin med tvätt, dammsugit köksgolvet och ja, en massa annat.
Det finns fortfarande behov efter fler fantastiska maskiner. En som skurar golvet åt mig vore bra. Och sen har jag alltid velat ha en "viker i hop och lägger kläderna i garderoben" maskin. Strykjärn i alla ära, men en maskin man bara la alla kläder i som stryker allt fint. Kanske kan sitta i hop med vikmaskinen. Kanske det är en hushållerska jag vill ha? Men nej, det känns inte rätt. Vill inte att andra ska talla på mina kläder men vill gärna slippa göra det själv och maken luras inte varje kväll *blink blink*
När vi ändå är i gång kanske man ska skaffa en klonad verision av sig själv som gör allt tråkigt (städar, tränar, skottar snö, lagar mat osv) medan jag kan ligga i soffan och äta chokladpraliner. Ja det låter väl bra.
Eller inte kanske.
Nej, jag får nog forsätta plocka lite efter sonen nu..
Juste, en "plockmaskin" skulle jag också behövas ;-)

Äckligt...

Såg Ricki Lake på teve. De har en tävling i "video girls" och det är fruktansvärt äckligt. Det känns nästan som prostitution...
Ett par killar sjunger och tittar och slår på tjejers rumpor. Tjejerna är lättklädda och gör allt för att vara så "sexiga" som möjligt inför killarna. Det är äckligt, det är helt hemskt.
Återigen blir tjejer ett objekt för killar/män att titta på. Vidrigt..

söndag, februari 05, 2006

det kunde varit jag...

Ukraina

Katja är 23 år. Lever tillsammans med sin man Vladir som hon har en son tillsammans med. De har en lägenhet i en medelstor stad där de lever sitt vardagsliv. I magen ligger en ny liten bebis, hon är gravid i 5:e månaden.
Katja blir kidnappad och exporterad till Turkiet.
Under 2 månader säljs hon som sexslav till hundratals män.
Hemma väntar hennes 5 årige son som varje natt gråter sig till sömns och hennes man som varje vaken timme på dygnet kämpar för att få hem henne. Ingen hjälper till. Polisen går inte att lita på.
Efter 2 månaders vånda, våldtäkter och psykisk terror lyckas Vladir genom hot rädda Katja. Inget är sig likt. Barnet aborteras och nu börjar en ny kamp. Kampen att komma tillbaka till livet.

Sverige
Anna är 21 år. Lever tillsammans med Fredrik som hon har en son tillsammans med. De bor i radhus i en medelstor stad där de lever sitt vardagsliv.
Men jag kidnappas inte. Det värsta som kan hända mig är att jag snubblar i snön eller blir utan de fantastiska REA erbjudanden. Min son har mig varje dag och blir bortskämd med pussar och kramar.

Så lika. Så olika.
Samma värld. Olika världar.

Ett hål i mitt hjärta

Det gör ont. Fasligt ont.
SVT 1 har sänt en dokumentär om trafficing precis. Om handel med människor.
Det lämnade ett stort hål i mitt hjärta.
500 000 kvinnor säljs varje år. Man säljer och exporterar människor av kött och blod till andra människor av kött och blod. Med ett bankande hjärta och pulserande ådror. Precis som alla människor.
Det är vidrigt. Hur kan man delta i något sådant, hur kan män i vårt land och andra länder köpa en kvinna.Hur kan människor kidnappa och föra ut livs levande kvinnor och flickor med syfte att sälja dem? Vad har de människorna i huvudet?
Varje dag skjuter människor hål i hjärtat på en annan medmänniska.De utsatta kvinnorna, deras familjer och anhöriga. BANG! Du är död, du har inget värde. Din mamma är min slav och ska göra som jag vill nu. Dina tårar är meningslösa för din mamma är MIN nu. Inte DIN.

Och vad gör vi? Fortsätter köpa Big Mac och en platt teve. Ägnar inte en tanke åt dessa ihåliga hjärtan som finns över hela vår jord. Nej bara jag mitt och mina mår bra så är allt bra.
Jag har en nyhet åt dig! Du är inte jordens medelpunkt, du är inte det bästa som har hänt oss. Det finns andra människor på jorden som behöver hjälp, stöd, en tanke, en tår.

En vit och alldeles underbar dag!

Snön forsätter att falla över staden jag bor i. Har inte varit ute mycket alls i dag, skönt som omväxling. Tog en tur till Överby med familjen. Maken grejade med vår sketna bil (som vi brukar kalla för sopbil) medan jag och familjens gosetroll gick och kikade i affärer. Hittade 2 stora fina blockljus i turkost och brunt för 25 (!!!) riksdaler. Kändes som ett kap. På Hemtex (som förövrigt har rysligt mycket snyggt) köpte jag randiga frottehandukar för halva priset. Som hittat :-D
Fick dock hålla mig i fingrarna för att inte köpa massa fina textilier och dylikt.
Appråpå slit och slängmentalitet ja.
Vad ska en inredningstokig människa göra då? Jag blir ju aldrig mätt och känner mig inte klar med mitt hem. Alltid kul med lite nya tyger och ljus :-)
I kväll är vår arbetskväll. Fredrik grejar med ett projekt som han hållt på med lääänge nu men som snart är klart och jag sitter oftast och skriver. I kväll hade jag tänkt sy, men jag vet inte riktigt. Sen är det ju "stora badar kvällen" på söndagar. Då brukar hela familjen ta sig ett varmt bad inför den stundande veckan. Nej, vi badar inte alla tillsammans ;-) skulle varit en syn det.
Mycket som snurrar i huvudet på mig nu. Mest tankar om framtiden, känns som ett trassligt garnnystan.
I dag har jag bestämt mig för att bli stamkund på bibblan. Jag lånar alldeles för LITE böcker och köper alldeles för många...inte för att det kallas kund när man lånar men ändå.

fredag, februari 03, 2006

Variation!

Något som jag tror är superviktigt i alla människors liv är variation. Speciellt för oss hemmaföräldrar som har våra invanda inrutade rutiner. Vi måste variera oss ibland så att livet blir enklare och roligare att leva.
Jag uppskattar att vara hemma mycket mer efter att ha jobbat i decemeber. Jag kände mig tom och uttråkad utan Isak ;-) trodde jag aldrig.
Men sen handlar det om de små variationera också. Ta en annan promenadväg än den man är van vid, laga lite ny mat, handla i en ny affär osv. Annars blir det bara jobbigt..
För många verkar det bara var SPA eller liknande som räknas. Och vem har råd att åka på SPA varannan helg egentligen?
För din egen skull och för dina barns skull måste du våga variera dig. Lite mer tid för sig själv, kanske ett skumbad? Eller köp hem lite nya spännande grönsaker och tänd mysljus på bordet. Lys upp din vardag med variation! Det kommer du inte ångra!

torsdag, februari 02, 2006

Lite tankar om dagens läge...

Jag som mammaledig försöker följa tv-nyheterna under dagen. Det har verkligen hettat till i mellanöstern pga karikatyrerna i danska Jyllands-posten.
Jag har full förståelse för muslimerna som känner sig kränkta. Men samtidigt känns det avsmakligt att gå emot så med våld. Media har sitt ansvar så klart, känns som att det kanske är lite väl uppförstorat.
Att bränna flaggor och hota nordbor känns kanske lite omoget. Men samtidigt har jag förståelse för deras ilska och reaktioner. Handlar väl om hur man reagerar inte ATT man reagerar.

Turerna fortsätter när det gäller krishanteringen i samband med Tsunamin. Jag tittar på något som liknar ett förhör av inblandade tjänstemän och politiker vid krishanteringen. Känns som att man söker en syndabock och hoppar på allt och alla som rör sig. Så mycket byråkrati så lite medmänsklighet. Kanske ska släppa politiken ibland och bara kramas ;-) Nej men ärligt, känns som att politiker stänger av sig själva och sin egna känslor ibland och bara rabblar invanda ramsor framför kameran.

Nu ska jag sätta i gång med nästa uppgift i min kurs som handlar om personporträtt
:-)
Intressant!

CU!

onsdag, februari 01, 2006

Censur på internet hotar yttrandefriheten

IT-företaget Google har gått med på att cencurera tillgången till information på Internet i Kina. Detta är ett steg i den kinesiska regeringens kamp mot yttrandefriheten. Människorättsorganisationen Amnesty tar starkt avstånd och menar att det av etiska skäl är förkastligt.>
IT-företaget Google som leverar Internets kanske mest kända sökmotorer har i dagarna accepterat att införa censur på specifika ord i Kina. Detta efter att den kinesiska regeringen utövat starka påtryckningar mot både Google och liknande företag. Ord som skall censureras är bland annat; frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och Falun Gong. I och med detta ignorerar man internationella normer och medverkar aktivt i att kränka det kinesiska folkets mänskliga rättigheter. Människorättsorganisationen Amnesty uttrycker starkt kritik mot företaget.
- Internet ger oss fri tillgång till information i en gränslös värld. Men i stället hjälper företagen regeringar att avgränsa sina medborgare från tillgänglig information” säger Irene Khan general sekreterare för Amnesty International.
Förra året utlämnade Yahoo, ett konkurrerande företag, information om en kinesisk journalist till den kinesiska regeringen. Detta resulterade i 10 års fängelse för journalisten som gjort sig skyldig till att skriva ett mail innehållandes ord regeringen inte tyckte om.
Detta är bara ett fall av flera som är ett resultat av regeringens påtryckningar. Flera stora IT-företag förrutom Google har skrivit på ”den allmänna förodningen om självdiciplin” som i praktiken innebär just censur av vissa ord.
I dagsläget sitter 60 personer i Kina fängslade för internetrelaterade brott.


Anna Skoog
Källa: Amnesty international

Vilken effektiv dag!

Känner mig på G i dag :-)
Började morgonen med körlektion 8.15 (med andra ord ringde väckarklockan 07.00 så jag som redan blivit väckt av Isak 6.30 fick gå och stänga av den).
Sen drack jag och maken lite kaffe innan han for i väg till jobbet.
Isak och jag tog den redan nämnda promenaden. Sen åt vi lunch och Isak somnade sen i sin vagn (han sover fortfarande).
Under tiden har jag grejat vid datorn, ätit lunch, fixat med material till min artikel (har ändrat artikelämne med tanke på att den inte skulle vara mer än 2500 tecken) som ska handla om Kina och yttrandefriheten.
Jag har grejat i hop en pajdag på kesella och grahamsmjöl (nyttigt nyttigt) diskat en maskin, plockat ut en maskin och städat köket.
Nu ska jag spruta in lite nässspray i näsan (måste ringa läkaren och få hjälp med mitt beroende) och sen ta hand om min otroligt vackra son.

En vacker dag

I dag är det en vacker dag ute, precis som i går och hela förra veckan. Isak står ute i solen och sover i sin nya Bamseoverall som vi köpte beganat i går. Han är så fin.
Jag känner mig glad i dag, för att vi bor i Sverige. Inte bara för att vi har bra fri sjukvård, generös föräldraförsäkring, fantastiska skolor och dagis (även om det alltid kan bli bättre) och relativt trygga gator. Ja, vi ska inte gå in på en politisk debatt nu, självklart finns det mycket som jag skulle vilja se en förändring på.
Nej det jag verkligen känner mig lycklig och lyckligt lottad för just i dag är våra årstider. Vi tog en långpromenad och gick på en cykelväg som snirklade sig genom de vackra vinterlandskapen. När jag så gick där med vagnen och Isak pratade med sig själv, snön knastrade under fötterna och solen fick snön att gnistra kände jag mig så lycklig. Aldrig är det så vackert som på en perfekt vinterdag.
Men så insåg jag att jag tänkte samma sak i somras när jag gick samma tur. Gröna löv så långt ögat kan nå, ljumma brisar och en klarblå himmel.Samma känsla överumplade mig i våras då träden sakta började slå ut och tussilagon smög sig upp vid trottoarkanten. Lycka.
Hösten är ljuvlig med sina röda och gula löv och svala vindar.
Ja jag är verkligen tacksam att jag får bo på en plats med alla dessa variationer.